Ordspråket ärlighet varar längt är inte speciellt effektiv.

Det blir ett jävla liv om man säger vad man tycker och tänker, ialla fall om man umgås med fel personer.
Alla har vi delade åsikter om saker så varför inte låta det vara så, och sedan ta smällen som kommer.
Jag tycker att man ska kunna vara ärlig och säga vad man tycker utan att någon annan ska bli sur över det.
Sen förstår jag att man inte kan säga till en person som precis färgat håret att fan va fult det blev.
Men det handlar inte om ärlighet utan vett och etikett.

Sen förstår jag mig inte på dem här personerna som frågar en sak och förväntar sig ett svar.
Om man då svarar fel är man typ dum i huvudet eller tappad som liten.
Varför inte säga svaret på en gång iså fall? Så slipper man hålla på och dalta med massa saker som är
helt ointressanta.

Jag är i stort sätt ärlig jämt, och om jag vet att en person blir sur över att jag yttrar mig över något
som den personen inte gillar, så yttrar jag mig ännu hellre än är tyst. Jag har rätten att säga vad jag tycker
för vi bor i ett sånt land, så varför blir sur över något som man inte har rätt att bli sur över?

Vet inte hur lång tid jag kommer att orka hålla bloggen uppdaterad. Anledningen till att jag ens skriver är för att jag har så mycket tankar och funderingar för tillfället. Känns som att det snart kommer att koka över och då är det skönt att kunna skriva av sig lite. Sen vet jag inte heller om jag kommer skriva mina funderingar här, det återstår att se.

Mina vänner är hemma från studenkryssningen nu. Jag hoppas att dem har haft det jätte roligt och jag är så sjukt avundsjuk på dem. Jag ville verkligen åka och jag vet att jag kommer att få höra alla deras crazy minnen från kvällen och natten. Bra eller dåligt? Det vet jag inte, men jag glädjs åt dem i slutändan ändå.

Ibland undrar man om det fungerar att sätta ner foten och visa här är jag. Men vissa är för dumma för att förstå tyvärr. Och du är ett väldigt bra exempel på det. Jag är trött på dig och kommer aldrig n å g o n s i n acceptera dig som person. Jag vill inte tittta på dig, inte prata med dig, och vill inte att nån annan gör det heller.

Det är påsklov och jag kom på det idag. I helgen praktiserade jag, i måndags tränade vi i klassen på vår utklädnasshow hemma hos Emelie. Igår så blev inte många fingrar lyfta och idag praktiserade jag som sagt. Igår åkte även mina tjejor på studentkryssning. Min plånbok ville inte åka så jag fick stanna hemma. Imorgon jobbar jag 11.45 - 17.00, sedan är mitt lov slut i stortsätt.

Jag har så många ideér på vad jag vill göra under mitt sista påsklov. Grilla, dricka lite gott, spendera tid med Anders inte för att jag inte gör det precis varje dag, men vill göra något kul, någon annanstans än framför datorn eller framför en film, umgås med mina vänner så som fika på stan eller åka iväg någonstans.

Ju äldre jag blir, är ju visserligen snart 20 år men ändå, så tappar jag den socialakontakten. När jag var mindre var jag aldrig hemma, var överallt och ingenstans och nu gör jag absolut inget. Det ända jag ser just nu är skola, praktik och jobb. Kompiskretsen får komma i skolan sedan är det slut på det. Det är inte så jag vill ha det. Man tappar vänner ju äldre man blir och tillslut är bara dem man kommer spendera livet med kvar.